Ecclesia will revive! – Kyrkan skall återuppväckas! Det är ett löfte som upprepas många gånger i uppenbarelserna. I ett av de senast publicerade budskapen när denna bok trycks talar Gud om de många som lämnat sin tro i vår tid:

Har jag inte närmat Mig så många av de icke-troende? har jag inte uppenbarat för dem att Jag Är den Jag Är? se? Jag skar bort dem för en tid, men nu i dessa dagar av Barmhärtighet ympar Jag dem åter in i Vinstocken. (18 juni 2018)

Det är lätt att tappa hoppet när man ser hur sekulariseringen präglar inte minst vårt eget land mer och mer. Men det finns också andra tecken som pekar på att något håller på att ske. Budskapen till Vassula ger hopp.

Var vid gott mod, ty ecclesia skall uppväckas; detta är Mitt högtidliga löfte; moln kanske täcker henne nu, men Min kraftfulla Hand vilar på Henne och välsignar Henne ständigt. (10 jan 2003)

Något nytt tycks alltså vara på gång. Förnyelse längtar många efter och många försök har under åren gjorts att skapa förnyande åtgärder. Det kan vara nya sånger och böner, ny liturgi, nya ordningar, ny organisation, ny handbok. Själva kärnan i förnyelsen kommer man nog ändå inte åt på det sättet. Kyrkan återuppväcks inte av någon förnyelse av yttre former och ordningar. Enbart Gud kan skänka liv åt henne, ja, det är Gud själv som är Kyrkans liv. ”Se, Jag gör allting nytt” säger Jesus i Upp 21:5. I budskapen heter det:

Jag, er Frälsare, skall förnya dig skapelse och ge dig Min Gåva; Min Gåva skall komma ned från Himmelen, Ett Strålande Nytt Jerusalem, En Återuppbyggd Kyrka, Ren och Helig, ty Jag, som var, är, och skall vara, kommer att leva i Hennes mitt och i hjärtat av Hennes Själ; ni kommer alla att få erfara Henne, pulserande och levande, för Mitt Heliga Hjärta skall vara livet i Henne. (17 aug 1988)

Det är Guds Ande som kan åstadkomma förnyelse och verkligt liv i Kyrkan. Det som kan hindra Guds Ande från att komma in i en människa – eller en kyrka – är ett liv i synd, olydnad mot Guds bud, och en bristande följsamhet gentemot Andens rörelser. Förnyelse handlar kanske därför, om man skall vara lite krass, mer om ånger över synd och olydnad, för att sedan öppna livet för Guds Andes flöde.

Påven Johannes XXIII, som initierade det Andra Vatikankonciliet på 1960-talet, bad om en ny pingst, ett förnyat utgjutande av den Helige Ande. I budskapen ges ett löfte om att den bönen skall gå i uppfyllelse, ja, den sägs redan ha börjat. Det symbolmättade språk vi redan har mött slår här ut i full blom.

Kom och lär: de Nya Himlarna och den Nya Jorden skall komma när Jag befäster Min Tron i er, och Jag skall låta den som törstar få dricka fritt ur källan med Livets vatten; låt sedan Min Helige Ande få leda er in i Mitt Rike och till det Eviga Livet; […] tillåt Min Helige Ande att bereda er jordmån och skapa ett Edens land i er, låt Min Helige Ande få en Ny Jord att grönska i er, så att er första jord, som var djävulens egendom, bleknar bort.

Ty se, vintern är förbi, blommorna visar sig på marken; ser du? vingårdarna står redan i blom och sprider sin doft; detta är Vårt Paradis, Vår Himmel.

Vi skall gå in i Vår Trädgård för att plocka alla dess frukter; Vi skall komma till Vår Trädgård och vila bland era dygder, vilka kommer att vara som källsprång, källor med levande vatten, frodiga dalar med väldoftande träd som bär rökelse, ängar och vingårdar, myrradoftande berg; ty ödmjukhet behagar Oss och kärlek gläder Oss; fred hedrar Oss, och glädje hänför Oss, ja, alla dessa frukter är dygder i vilka Vi finner behag;

”Nya himlar och en ny jord” – här syftar orden inte på någon kosmisk katastrof som skulle bereda rum för en ny planet utan mer på det som Paulus talar om i 2 Kor 5:17: ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit”. Texten fortsätter:

– Jämför dig nu, Vassula, med ditt gamla jag; ser du? ser du hur Min Helige Ande förvandlade din gamla jord till en Ny Jord? och hur det endast är Hans frön som kan frambringa goda frukter i överflöd? och att utan Hans Närvaro hade din själ förblivit obrukad och livlös som en ödemark?
– Hur blir det med de Nya Himlarna, Herre?
– De Nya Himlarna? också de kommer att vara i ert inre, när Min Helige Ande skall vägleda er i helighet; Min Helige Ande, Min Trons gemål skall lysa i ert mörker som en strålande sol på himlen, ty ni skall få Ord till att uttrycka tankar och tal så som Jag skulle önska att ni tänkte och talade; allt som ni uttrycker kommer att vara i samklang med Min Avbild och tanke; allt ni gör kommer att vara i Vår likhet, ty er Faders Ande skall tala i er. (3 apr 1995)

Löftena om Andens utgjutande och kyrkans enhet hänger, naturligt nog, samman. Det är Anden som kommer att förena den splittrade kyrkan. I följande märgfulla budskap, med tydlig hänvisning till både visionen Hesekiel fick om sitt delade folk, liksom till skapelseberättelsen i 1 Mosebok, får vi en bild av hur de många splittrade delarna av kristenheten – här symboliserade av de torra benen – vävs samman av Anden:

– Jag skall bilda en enda Kropp av alla de förtorkade benen som nu ligger spridda i Dödsskuggans Dal; ja, Jag ställer dig nu samma fråga som i profeten Hesekiels syn; ”Kan dessa ben bli levande?”
– Nej. Inte utan Ditt ingripande. Inte utan att Du blåser liv i dem, min Herre, för de är både förtorkade och livlösa.
– Jag skall återuppliva dem;

Jag är Uppståndelsen;

Jag skall fästa senor vid dem och de skingrade benen skall åter komma samman; sedan skall Jag låta kött växa på dem, Jag skall övertäcka dem med hud och låta dem andas, så att de lever; Jag skall göra dem till en enda Kropp och föra dem tillbaka till livet; Jag skall sända Min Helige Ande att blåsa ett mäktigt Andetag genom Dess näsa som skall återuppliva Den så att Den kan resa på sig och Ära Mig; “Jag skall ösa kristallklart Vatten över er från Min Tron och så rena er från all orenhet, och Jag skall utgjuta Min Helige Ande till att leva mitt ibland er; Min Helige Ande skall bli ert Hjärta”. (30 maj 1993)

I slutet på samma budskap finns en antydan om att även de andra folken, också de som idag har en annan religion, till slut kommer att erkänna Kristus.

Alla de andra folken kommer att följa i era spår när de ser er Skönhet, de skall ta med sig sina skatter och rikedomar och erbjuda er dessa tillika med sig själva; och i din hand skall Jag sätta en spira av järn och klä dig i majestät och ära; på detta sätt kommer Min Ande att förena var och en av er till slut och var och en kommer att tro att Jag sändes av Fadern, och alla kommer att känna igen Mig som Offerlammet.

Vad är det för skatter och rikedomar de andra folken har att erbjuda (jmf Upp 21:26)? Det är rimligt att anta att det är andliga skatter, inte materiella. Jag är övertygad om att andra folks andliga erfarenheter och praxis har något att erbjuda oss kristna.

Den österländska erfarenheten att kroppen är något som positivt kan bidra till människans relation till både sig själv och Gud skulle kunna vara ett sådant exempel. Vi ser idag hur den svenska kristenheten har svårt att enas om sådant som yoga, meditation och liknande. Svårigheten ligger i kopplingen till andra religiösa uppfattningar om tillvaron som står i strid  med den kristna tron.
Kyrkan bör, när den står stadigt rotad i Sanningen och lever i harmoni med Guds Ande, kunna ta till sig det som är gott i andra religioners erfarenheter och sortera ut det som är dåligt.

 

*

 

Vi skall i slutet på nästa kapitel se lite närmare på den interreligiösa dialog som Vassula har kommit att betona mer under senare år. Ett förnyat utgjutande av den Helige Ande gäller hela världen, ja hela skapelsen. Ändå finns det ett land som får särskild uppmärksamhet i budskapen, nämligen – kanske lite otippat för många – Ryssland.