När Sovjetunionen föll 1991 var det ett land som under decennier försökt utrota all religion. Vassula fick redan i januari 1988 höra Jesus tala om ”sin syster Ryssland” och hennes ömkansvärda tillstånd. I en vision fick hon se denna ”syster”, till synes livlös. Hon föll i gråt, och Jesus svarade:

O gråt inte; Jag skall uppväcka henne, Vassula; Jag skall uppväcka henne till Min Ära; Jag skall återuppliva henne så som Jag återupplivade Lasarus. (4 jan 1988)

När hon tog emot detta budskap kunde ingen ana vad som skulle ske året efter: Berlinmurens fall. Fyra dagar efter den händelsen tilltalades Ryssland i ett budskap, där Jesus sade:

O Ryssland! du är blott en skapad varelse av kött! ondskan bars i ditt sköte, du skapelse av stoft och aska, Jag, den Allra Högste, skall uppväcka dig, ty Jag är Uppståndelsen; Jag skall sköta dig så att du återvänder till Livet, och med Mitt Finger över dig skall Jag förvandla dig till en ljusomstrålad nation, så som Jag blev förvandlad vid Min Förklaring^[1]. (13 nov 1989)

Anspelningen på Kristi förklaring tror jag inte är någon tillfällighet. Det var just under Kristi Förklarings fest i augusti 1991 – en stor högtid inte minst inom de ortodoxa kyrkorna – som Sovjetunionens fall inleddes med den s.k. Augustikuppen. Officiellt upphörde Sovjetunionen på Kristi Födelses fest, juldagen, 25 december samma år.

Under åren har Vassula fått ytterligare profetior om Ryssland och dess roll. Följande, från 1988, anspelar på tusenårsjubileet av Rysslands kristnande det året. Maria säger i detta budskap:

Denna nation skall bli en och Guds mest hängivna tjänare; helad och återuppväckt genom Guds Kraft, hennes stora helighet kommer att dra till sig alla hennes grannar genom hennes tillbedjan av den Allsmäktige; Ryssland skall bli tecknet på Guds Härlighet, på Guds Barmhärtighet och Kärlek; hennes hymner och psaltarverser som klingar så skönt i Våra öron tillsammans med hennes behagfulla rörelser, skall uppstiga till himmelen likt rökelse; Kärleken skall uppväcka henne så som Han uppväckte henne för tusen år sedan. (1 feb 1988)

Det sägs också att Ryssland kommer att bli ”huvud” för många folk. Det handlar då inte om politik utan om ett ”helighetens” ledarskap, som i följande rad:

Ryssland skall regera över återstoden av Mina barn i helighet. (20 okt 1992)

I ett annat budskap heter det att Ryssland är det land som skall ”förhärliga Gud mest”. Vassula menar att någon form av initiativ för enheten skall komma från detta land och därigenom förhärliga Gud.

För Min Kärleks skull skall Jag från Öster upphöja åtminstone en, som skall säga till sin [västra] broder: ”kom och beträd min mark; kom och ät från mitt bord, kom och drick med mig; mina vinfat flödar över av nytt vin; låt oss föra våra lamm på bete tillsammans och skapa ett Eden av våra betesmarker. (24 okt 1994)

Som en bakgrund till Rysslands framträdande roll är det viktigt att visa också några budskap som talar om kyrkan i väst.

Mitt Västra Hus håller på att plundras; Jag bad dem att samlas under Petrus, men de har inte förstått och gör istället motsatsen; många inifrån detta Hus säger: ”hur kommer det sig att vi måste ha en ledare, och varför just denne ledare?” Jag varnade er för att kardinaler skulle vända sig mot kardinaler, biskopar mot biskopar och präster mot präster; Jag utvalde Petrus till att föda och skydda Mina lamm, men upprorets ande som nu växer sig stark, har nått sin höjdpunkt; detta var den stora Prövningen som Jag varnade er för; Mitt Västra Hus håller på att plundras, men vinden från Öster skall blåsa upp och tillsammans med Min Andedräkt blottställa plundraren. (24 okt 1994)

Vi har tidigare sett hur de ”falska profeterna”– och den teologi de företräder – har letat sig in i kyrkan, i synnerhet i väst. Det gäller både den romersk-katolska kyrkan liksom de lutherska och anglikanska (och säkert många andra också). I budskapen sägs de teologer som driver detta ta sig upp till positioner där de ”officiellt” kommer att förklara eukaristin bara vara en symbolisk måltid^[2], och därmed också att Kristus bara är människa, inte Gud, och inte heller uppstod från de döda i verklig mening. ^[3]. I denna situation säger Jesus:

Lyssna och skriv: härlighet skall lysa från den Östra stranden; därför säger Jag till det Västra Huset: vänd din blick mot Öster; gråt inte bittert över Avfallet och förödelsen i ditt Hus; bli inte bestört, ty i morgon skall du äta och dricka tillsammans med Mitt rotskott från den Östra stranden; Min Ande skall föra er samman; har du inte hört att Öst och Väst skall bli ett rike? har du inte hört att Jag skall fastställa ett datum? (24 okt 1994)

Det talas i budskapen många gånger om att västkyrkorna skall få hjälp från östkyrkorna när dessa ”falska profeter” når allt större inflytande i väst. Idag kan vi se hur Ryssland kritiseras hårt för inte minst sina militära och politiska ageranden, men också för att de inte följer med i västvärldens liberaliserande av moralen. Ett förverkligande av det som budskapen säger om Ryssland ligger, som Vassula själv kommenterar, i framtiden. Jag tror att man skall vara lite uppmärksam på att det vi hör om Ryssland är medias bild. Jag menar inte att underminera tilltron till våra media, men man kommer inte ifrån att de presenterar en bild tydligt filtrerad genom en liberalt präglad västvärlds ögon. Det skadar inte att lyssna på hur ofta Ryssland anklagas för olika saker utan att faktiska bevis framläggs. Därmed försvarar jag inte Rysslands olika ageranden men påminner ändå gärna om möjligheten att låta den profetiska karisman bidra med fler tolkningsmöjligheter än den som media matar oss med.

Som en konsekvens av dessa budskap om Ryssland gjordes 2017 ett avsteg från traditionen att förlägga pilgrimsresorna till länder med biblisk anknytning. Istället var målet Moskva och dess omgivningar. Inte minst besöktes kyrkor och kloster som återuppstått efter kommunismens fall. Jag var själv med på resan och det var rörande att se hur detta land och folk återfinner den tro som burit det i tusen år – även om det är en bit kvar för att uppfylla de profetiska löftena i budskapen.
Ett annat steg under samma resa var en större betoning på interreligiös dialog.

Interreligiös dialog

Vassula har alltid varit mån att bygga upp förtroendefulla relationer med representanter från andra religioner. Hon har kallats att tala inför buddhister, haft möten med muslimska imamer och tilldelats pris för interreligiös dialog. Detta trots att budskapen är helt igenom kristna. Hon har vittnat om att en del människor av annan tro känner igen Guds röst i uppenbarelserna. De har inte sällan behandlat henne mer respektfullt än många präster gjort, och titulerat henne ”gudomlig budbärare”.

Från första början har företrädare för andra religioner deltagit i pilgrimsresorna. Till pilgrimsresan i Moskva hade Vassula bjudit in en hel grupp imamer från Libanon, jämte representanter för både judendom, hinduism och buddhism. Under resan gjordes besök inte bara i kyrkor utan också i Moskvas största moské, och en interreligiös konferens hölls i den stora synagogan med representanter även från Moskvas rysk-ortodoxa patriarkat.

Dessa inslag uppskattades inte av alla. Somliga tyckte att Vassula gått för långt. Var detta ändå inte en kristen pilgrimsresa, tänkt att stärka just oss? Jag hörde flera oroa sig för att många nu skulle upphöra att följa med på dessa resor. Jag nämnde själv för Vassulas man Per att hon inte verkar vara rädd för att folk skulle lämna gemenskapen. Hans svar gjorde mig glad: ”Det har hon aldrig varit”. Det står var och en fritt att vara med eller låta bli. Att tro eller inte tro att Gud leder Vassula i hennes mission.

Det finns också andra svårigheter med dessa interreligiösa inslag. En kväll åt jag middag tillsammans med den syrisk-ortodoxe ärkebiskopen Silvanus från Homs. Ärkebiskopen berättade att bara i hans stad har tusen martyrer fått sätta livet till för muslimska extremister, däribland hans egen bror. Han berättade också hur han själv hade lyft upp huvudena från en hel familj ur deras brunn. Ärkebiskopen sneglade ibland oroligt mot imamerna några bord bort medan han berättade. Det är inte mycket man kan säga i en sådan situation.

 

Vad är syftet med att bjuda in människor från andra religioner? Det är viktigt att förstå skillnaden mellan ekumenik och interreligiös dialog. Målet med ekumenik är att kristna verkligen skall uppnå en synlig enhet. Målet med interreligiös dialog är inte att på samma sätt bli ett utan snarare att uppnå en fredlig samexistens och gärna lära något av varandras erfarenheter. De flesta större kyrkor och samfund är på olika sätt engagerade i interreligiös dialog. Flera av de senare påvarna sedan Andra Vatikankonciliet på 1960-talet, liksom den nuvarande ekumeniske patriarken av Konstantinopel, Bartholomeus, har alla tagit aktiv del i det arbetet.

Vassula lyfte i sitt avslutningstal upp detta nya steg och visade hur ofta det i budskapen står ”enhet och fred” tillsammans. Det betyder inte att man ignorerar sanningsanspråken. Det är inte fråga om att blanda innehållet i olika religioner. Men vill man vara sin Skapares barn får man ändå acceptera att Gud vill vara tillsammans med alla sina älskade skapelser. Om budskapen talar mycket om kyrkans enhet så är det mer tunnsått när det gäller antydningar om andra religioner. Det sägs dock på några ställen att Gud skall kalla samman alla folk, oavsett trostillhörighet:

Jag välkomnade dig och svor en ed: ”genom denna blomma skall Jag samla er från skilda folk och trosbekännelser, och uppenbara Min Faderliga Kärlek och Barmhärtighet för er alla; genom hennes bräcklighet skall Jag resa upp folk och förnya dem genom en andlig revolution; Jag avser att genom denna blomma visa Min Helighet så att alla folk får se den; (12 feb 2000)

Det har också blivit allt tydligare för mig att den kallelse som Vassula fått inte är begränsad till en rent religiös sfär. Det finns ett flertal exempel på det.  1998 inbjöds hon att tala inför en grupp i FN-högkvarteret i New York. Pilgrimsresan 2005 genom Libanon, Syrien och Jordanien var tydligt präglad av fredssträvan i området. En grupp präster och biskopar från TLIG mötte då den dåvarande libanesiske presidenten Emile Lahoud, och i Jordanien kom rådgivaren till kung Abdullah II och mötte Vassula på gruppens hotell. Ett annat exempel är hennes besök i Filippinerna 2008 då hon mötte dess dåvarande president Gloria Macapagal-Arroyo, som också åhörde hennes tal.

Vassulas mission är alltså inte begränsad till en rent religiös sfär men är helt och fullt beroende av den. Mänsklighetens hopp om fred och enhet kan, som jag tror,  inte uppnås utan att människorna också stiftar fred med Gud. En person som kan tjäna som ett exempel på detta har jag redan nämnt i bokens första del, nämligen Dag Hammarskjöld. Hans bok ”Vägmärken”, utgiven efter hans död, vittnar om en djup andlig kamp som till slut når fram till en inre frid. Hans stora gärning som generalsekreterare för FN kan knappast tänkas utan denna andliga grund.

 

*

 

Från Ryssland och interreligiös dialog får vi nu vända blicken mot vårt eget land och lyssna på vad budskapen säger om Sverige.

---