2 Missionen

När Vassulas man 1987 fick en ny tjänst flyttade de till Lausanne i Schweiz. Här togs också några första steg ut i det som sedan blev hennes stora mission – att resa runt i hela världen och dela med sig av dessa upplevelser och budskap.

Tillsammans med Beatrice, som också hon fått ny tjänst i Schweiz, översattes budskapen till franska. De första åren trycktes allt upp på kopiator. Den första tryckta boken kom i slutet på 80-talet. De kunde inte ana att budskapen inom bara några år skulle vara översatta till 40 språk, helt av frivilliga krafter.

Nu började Vassula, ofta tillsammans med Beatrice, resa till olika uppenbarelseplatser runtom i världen och mötte också en del kända visionärer. Under ett besök i Medjugorje (Bosnien-Herzegovina) mötte de teologen och prästen René Laurentin som vid det tillfället inte visade något intresse för henne. Längre fram var det han själv som bad att få träffa Vassula.

René Laurentin

Den franske katolske teologen och prästen René Laurentin (1917-2017) hörde till en av de främsta och mest erfarna experterna när det gäller nutida uppenbarelser. Det gäller inte minst de många Mariauppenbarelser som ägt rum de sista århundradena, och om vilka han har författat åtskilliga böcker. Han har haft den goda vanan att alltid besöka platserna själv och möta de människor som det faktiskt handlar om. Jag kallar det för en god vana därför att många bedömningar av uppenbarelser tycks ha blivit fel just för att man inte med egna ögon sett och bedömt, utan baserat det på andrahandsuppgifter.

Laurentin mötte Vassula i Paris och gjorde en intervju med henne. Han hade själv tidigare varit med i den kommission i Vatikanen som arbetade fram riktlinjer för hur anspråk på uppenbarelser skulle undersökas, riktlinjer han sedan använde i sin egen bedömning av Vassula.

Han skriver att han inte har berikats så mycket personligen av Vassulas budskap, eller av någon av de många andra uppenbarelser han undersökt, utan främst genom de ’ordinarie’ medlen: Skriften, sakramenten och helgonens exempel. Därmed står han också mer fri i förhållande till Vassula i bedömningen av henne. Ändå uppskattar han henne mycket, och skriver:

Vassula är en av de mest balanserade och transparenta visionärer jag känner. Jag skulle till och med frestas att säga att hon är, på ett högst tillfredsställande sätt, mer normal, mer balanserad än de flesta andra.[1]

Laurentin går i sin bok igenom invändningar som uppkommit mot Vassula, inte minst de teologiska frågor som sedan återkommer i Troskongregationens utredning i början på 2000-talet. Han beskriver också hur inkvisitionens ande alltjämt finns kvar i den egna kyrkan.

Han har under alla år deltagit i pilgrimsresorna med Vassula och därigenom visat sitt stöd för henne, också de sista åren i livet när han knappt såg någonting och inte kunde gå. Pilgrimsresan till Moskva i september 2017 var han för sjuk för att delta i, och deltagarna fick senare veta att han avlidit på resans sista dag, en månad innan han skulle fira sin 100-årsdag.

Budskapen sprider sig

I början trodde Vassula att uppenbarelserna var en gåva för henne själv, och hon njöt av den. Men det gick snart upp för henne att Gud hade större avsikter. Kristus kallade henne att gå ut och berätta. Ändå – förstod hon – skulle hon inte ge sig ut på eget bevåg utan vänta tills folk kom ”ända till hennes dörrtröskel” och bad henne komma.

Det första förfrågan kom från Nice. Någon där hade hört om henne och ville att hon skulle komma och berätta. Då hade tre år gått sedan ängeln Daniels första besök. Tre år hade hon fått ha detta för sig själv och en liten grupp vänner. Men nu var tiden inne, och ett liv med intensivt resande tog sin början.

Vassula har sedan dess varit på resande fot ungefär halva sin tid. Hon har besökt drygt 80 länder och haft närmare 1500 framträdanden. Som en siffra säger det kanske inte så mycket. Det finns på hemsidan en lista över alla platser hon besökt,[2]  och följer man den sidan ner får man hålla på så länge att man måste undra: är detta möjligt? Hur orkar någon resa så mycket och ständigt träffa nya människor, nya åhörarskaror, nya kritiker?

De som reser med henne vittnar om att hon måste få kraft från Gud för att klara av detta. Själva har de efter en turné varit mycket trötta, medan Vassula kan åka hem några dagar, packa om, och ge sig iväg på nästa resa.
När hon reste till Sverige för att delta i retreaten i Vadstena, sommaren 2014, hade hon strax dessförinnan besökt Australien och Salomonöarna. Hon hade på den resan tillbringat 60 timmar bara i flygstolen, transfer och annat oräknat.

Inte bara är det resandet i sig som är jobbigt. Gud kan ibland pröva sina utvalda genom att låta djävulen ”störa” dem, till en given gräns. De som reser med Vassula har har berättat att hon ofta utsätts för händelser som vittnar om denna prövning. Stickprovskontroller på flygplatser hamnar av någon anledning just på Vassula som snällt får öppna hela sitt bagage för kontroll. Vid något tillfälle krossades glaset i duschkabinen på hotellet, helt utan synbar anledning. Inför en resa till Sverige hade ett träd ramlat mitt framför taxin på väg till flygplatsen så att del av programmet fick ställas in. Och så vidare.

Hon tar aldrig betalt för framträdandena, och har aldrig tagit ut royalty för böckerna – hon hade varit mångmiljonär om hon gjort det. Hon får ingen som helst materiell ersättning för det hon gör. Det är maken Pers lön – numera pension – som de båda lever på.
Varför gör hon då detta? Gud har bett henne göra det, och sagt: ”Ge för intet vad du tagit emot för intet”. Sen, det måste sägas, har hon utlovats lön i himmelen, en sådan som Jesus talar om i evangelierna. Arbetaren är värd sin lön.

I och med att Vassula blev inbjuden att tala på olika håll spred sig kännedomen om henne. Många blev djupt berörda av budskapen, och frukterna började snart bli synliga. Samma rörelse som Vassula själv gjort, från ett liv utan Gud, genom omvändelse, till en personlig relation med Gud i bön, i bibelläsning och sakramenten, kunde bevittnas hos många av de som blev berörda av budskapen. Människor som gått i kyrkan länge fick ett djupare och innerligare förhållande till Jesus. Människor helt utan tro kom till tro.

I takt med att fler och fler människor besökte hennes möten, och budskapen trycktes och spreds, så började också en viss oro vakna hos dem som innehade den officiella rollen som trons försvarare – teologer, präster och biskopar. Det var många bland dessa som uppskattade Vassula men också en del som såg sig hotade av denna kvinna, utan vare sig teologisk utbildning eller kyrklig position, som drog blickarna till sig. Några tyckte att en hemmafru skall vara just hemma med man och barn och inte fara omkring som Vassula gjorde. Inte ”leka teolog”, som några uttryckt det. Andra menade sig finna felaktiga läror i budskapen.
Det som prästen i Bangladesh hade sagt om lidande och förföljelse blev nu verklighet, och i ett av budskapen säger Jesus att dessa utgör ett ”dagligt bröd” för den som får profetens uppdrag.

Michael O’Carroll – biktfader och medresenär

I ett av de tidiga budskapen får Vassula veta att hon skall få möta en ”äldre författare” vilket senare visade sig vara en katolsk präst, Fr Michael O’Carroll (1911-2004), medlem i ”Den Helige Andes orden” (C.S.Sp). O’Carroll var redan före Andra Vatikankonciliet involverad i ekumenisk teologi och arbete i en tid när – med hans egen beskrivning – ekumenik ansågs som något suspekt, inte minst i ett land som han eget, Irland. Det var därför inte så svårt för honom att acceptera Vassulas uppenbarelser där just enheten så starkt betonas.

Han hade redan tidigare mött en del kända personer med liknande gåvor som Vassula, och Laurentins vittnesbörd om henne var betydelsefullt. 
I likhet med många andra var det ändå mötet med Vassula själv som skingrade alla tvivel.

O’Carroll hade en omfattande bokproduktion bakom sig, och har författat många bidrag till uppslagsverk. Det rör inte minst hans specialitet inom teologin, mariologi – läran om Jungfru Maria, men också pneumatologi – läran om den Helige Ande. Han höll just på med ett uppslagsverk om den Helige Ande när han mötte Vassula. Bland de teman som han fann i uppenbarelserna var det kanske detta om Anden som mest övertygade honom om autenticiteten. Vassula kunde omöjligen ha kommit på allt detta själv, skriver han.[3]

Under ett antal år på 90-talet kom denne präst att bli Vassulas biktfader och medresenär på de många missionsresorna. Vassula reser aldrig ensam, på uppmaning från Jesus, och det var O’Carroll som var med Vassula när jag själv hörde henne första gången, i S:t Laurentii kyrka i Lund.

I en av sina böcker om Vassula skriver han också något om de mer ovanliga företeelserna.[4] Det handlar t.ex. om hur hon vid ett flertal tillfällen under åren har erfarit Jesu lidande i sin egen kropp. Ett av dessa tillfällen finns omvittnat och beskrivet av flera personer.[5]

Från väninnan Beatrice fick jag veta att Vassula under ett helt år, varje fredag när de möttes i en bönegrupp i Lausanne, fick erfara samma Jesu lidande en stund in i rosenkransbönen. Jag har aldrig hört Vassula själv berätta något om detta, och medan det pågick visste inte ens hennes man om det – hon ville inte oroa honom.

Det bör väl sägas att Vassula på intet sätt är den enda person som har gjort sådana erfarenheter. I hennes fall utgör det en del av hennes profetiska kallelse, ett med-lidande tillsammans med Kristus.

O’Carroll beskriver också några medicinska helanden som ägt rum när Vassula talat, eller bett om ett helande. Vassula är tydlig med att helande inte hör till hennes gåva. De är mera att uppfatta som en bekräftelse på hennes profetiska gåva.
En annan sådan bekräftelse är ett fenomen som åtskilliga människor runtom i världen har erfarit, nämligen hur Jesus ”visar sig” på Vassula medan hon talar. O’Carroll skriver redan i början på 90-talet om detta som många varit med om, och det har fortsatt sedan dess. Somliga ser Jesu ansikte istället för Vassulas, andra ser hela kroppen. Några har t.o.m. sett detta när det tittat på en film med Vassula.

Jag har själv mött några personer som, efter att ha lyssnat på Vassula, med undrande blick kommit fram till mig och berättat att de tyckte Vassula såg ut som en man, och någon såg henne med skägg. De tyckte det var så konstigt och ville dela det med någon. Då har jag kunnat säga att det inte är helt ovanligt och att Jesus helt enkelt vill visa att det är Han som talar, inte Vassula. Andra har direkt känt igen Jesus i det de sett och inte blivit mindre förvånade.

Rom

Vassulas man Per erbjöds 1998 en ny tjänst inom en organisation som arbetar för att förhindra ökenspridning. Organisationen valde lämpligt nog att placera kontoret i Rom. Båda makarna reste väldigt mycket under sina år i den ’eviga staden’, i sina respektive åtaganden. En dag hade de kommit hem till Rom och beskrivit för varandra hur de hade rest. De insåg att de vid något tillfälle suttit på samma flygplan utan att de sett varandra.

Jag tror inte att det var en tillfällighet – om sådana alls finns – att flytten till Rom skedde när Vatikanen hade börjat intressera sig för Vassula. Hon fick under åren i Rom nära kontakt med flera teologer i Vatikanen. Somliga uppskattade henne, andra inte. Mellan åren 2001-2004 gjordes en prövning av hennes uppenbarelser under den dåvarande ledaren för Troskongregationen Joseph Ratzinger.

Den grundades på ett antal kritiska frågor som kommit in från olika håll, och Vassula ombads att svara på några av dessa frågor. Ratzinger visade sig vara nöjd med svaren och önskade att de skulle bifogas i kommande tryckningar av uppenbarelserna. De finns att läsa både i tryck och på nätet.[6] Ytterligare kyrkliga uttalanden har gjorts, men ingen av dem har grundats på en motsvarande undersökning där Vassula själv fått komma till tals. En utförligare beskrivning finns längre fram i denna bok under rubriken ”Dialog”.

Hur hon tar emot uppenbarelserna

Vassula kallar aldrig sig själv för profet. Hur man skall titulera henne i annonser har alltid varit ett bekymmer. För den som är övertygad om att hennes erfarenheter är autentiska möten med Gud ligger det ändå inte långt borta att använda just begreppet profet. Det är två element som skall till för att betrakta någon som profet: att personen har direkta mystika erfarenheter av Guds tilltal, samt att han eller hon upplever sig kallad att proklamera dessa till andra.

Hur ser då dessa mystika erfarenheter ut i Vassulas fall?I flera intervjuer har Vassula fått beskriva sina erfarenheter och hon har också själv beskrivit dem bl.a. i sina svar till Troskongregationen. Det rör sig främst om det som kallas ”lokutioner”, eller inre samtal. Huvudsakligen är det två olika sätt hon erfar detta på:

 

  1. Hon hör en distinkt mansröst tala, ord för ord. Hon beskriver hur dessa ord samtidigt är fulla av mening och innehåll, långt utöver vad ett mänskligt ord skulle kunna vara. De ”graveras in” i hennes minne så att hon minns dem på ett helt annat sätt än vanliga ord.
  2. Hon beskriver också hur Gud vid andra tillfällen kan ge en ”upplysning av intellektet”. Då får hon i ett ögonblick en förståelse av något som Gud vill förmedla, men som hon sedan själv måste formulera med egna ord, efter bästa förmåga.

Den heliga Birgitta av Vadstena sägs ha haft liknande sätt att ta emot sina uppenbarelser. Dessa lokutioner ackompanjeras ibland av visioner, och hon tar emot allt detta helt utan ansträngning; det bara kommer till henne. Hon skriver ner det med den speciella handstil som från första början också har hört till hennes gåva. Denna vackra och majestätiska handstil har naturligtvis väckt en del uppmärksamhet (se exempel på den i slutet på boken).

Somliga har kallat den för ”automatisk skrift”, vilket hör hemma i mer ockulta sammanhang. Men flera experter – grafologer och exorcister – har visat att Vassulas erfarenhet är något annat och kallar den för ”hieratisk” (helig) skrift.[7] Hon är fri under dessa stunder av inspiration. Hon har själv kontrollen över det. Ringer telefonen kan hon gå och svara och sedan fortsätta. I sitt svar till Troskongregationen skriver hon:

Varför har Herren valt denna speciella form för att skriva ner budskap då Han till och med fattar tag i min hand? Jag vet verkligen inte. Herren sade bara till mig när jag frågade Honom varför: ”Därför att Jag tycker om att ha det på det här sättet.” Därför vet jag inte hur detta sker. […] Senare har jag fått veta att kända mystiker som Teresa av Avila upplevde att hennes kropp eller ibland delar av hennes kropp lyftes upp. Jag tror att detta är en mild form av upplyftande av min hand, och jag litar på att Herren har sina egna syften med detta.

Varför just Vassula?

En journalist frågade henne vid ett tillfälle: ”Varför har just du blivit vald till detta? Har du någonsin frågat dig själv ’varför just jag’? Vassula log och svarade: ”Jag har själv ställt den frågan till Jesus millioner gånger. Jesus har svarat på min fråga med en annan fråga: ’Vet du inte att elände attraherar Mig?'”
Det är alltså inte något särskild styrka eller egenskap hos Vassula som utgör grunden, snarare tvärtom. ”Förbli ett ’ingenting'” fick hon en gång höra, ”så skall jag genom detta ’ingenting’ visa Min makt och att Jag Är”.

Visst kan man se att Vassula var förberedd på vissa plan. Genom sin uppväxt och sitt internationella liv lärde hon sig flera språk och blev van vid ett resande liv, redan innan kallelsen till sin världsvida mission startade. I olika utsträckning talar hon arabiska, franska, svenska, grekiska och, allra främst, engelska.

Kanske är ändå det mest precisa svaret på frågan ovan det hon fick en annan gång: ”Försök inte förstå varför Jag har valt just dig”. [8]

Vassula idag

Drygt trettio år har passerat sedan ängeln Daniel först tog kontakt med Vassula. Hon var då en person vars relation till Gud och kyrkan var som så många andras – i stort sett obefintlig. Sedan dess har mycket skett både med henne och omkring henne. I följande budskap från 1991 målas hennes liv upp i symboliska bilder där Jesus liknar henne vid ett stycke drivved i vattnet:

En gång då Jag gick längs en flod fick Jag syn på ett stycke drivved som flöt förbi i världens ström; Jag böjde Mig ner och plockade upp det ur strömmen, Jag tog det Hem till Mig och planterade det i Min Lustgård; av ett torrt trästycke gjorde Jag dig till ett Träd; Jag sade: ”väx! väx till och rota dig i Min Trädgård, i Min Egendom; och låt väldoften från dina blommor blidka Min Rättvisa;” Jag sade: ”trädet skall få nya skott och ge frukt varje månad, och dina blad skall bli till läkedom för många”; då och då behagar det Mig att beskära dig; Min glädje är att se dina blommor slå ut och din frukt ständigt växa till; endast Vattnet från Min Helgedom kan ge dig tillväxt och Liv. (13 nov 1991)

Vassula och Per lever idag på Rhodos. Efter Rom fick Per ett arbete i Washington under några år, och när han gick i pension flyttade de till sitt sommarhus på Rhodos som de gjort om till permanentboende.

Vassulas framträdanden i Kongo 2014 fyllde flera fotbollsarenor.

Vassula själv har dock inte gått i pension. Hon reser alltjämt världen över. Hon har i skrivande stund (2018) passerat 76 och visar inga tecken på att börja trappa ner ännu. I mars 2017, under arbetet med denna bok, skrev jag till henne och bad om några faktauppgifter. Hon svarade då:

– Jag kan inte svara dig just nu eftersom jag fortfarande är ute och vittnar. Jag reste iväg den 23 februari till Kina, Vietnam, Filippinerna och nu Australien med möten non-stop, och kommer hem efter den 28 mars.

När jag sedan träffade henne i juni samma år visade det sig att det då gångna halvåret varit den mest intensiva resperiod hon någonsin haft. Förutom ovan nämnda länder var hon med på ett interreligiöst möte i Paris och besökte Libanon och Syrien strax efter bombningen av Aleppo. Sedan en tre veckors turné genom Italien och slutligen en resa genom samtliga sju nordiska länder. Hennes framträdande i Södertälje var det sista stoppet innan hon fick åka hem och vila under sommaren.

Vassula vill gärna träffa den lokale biskopen under sina resor. Här med biskop Anders Arborelius, den grekisk-ortodoxe arkimandriten Eugene Papas, Vassulas son Fabian och författaren.

Jag var med henne de dagar hon var i Sverige, då vi också besökte den katolske biskopen Anders Arborelius, och hon visade inga tecken på trötthet trots denna intensiva resperiod.

Hon tar fortfarande emot uppenbarelser, även om det inte är lika mycket som i början när hon reste mindre och därför hade mer tid. Hon blev lovad, redan i början, att hon skulle få behålla sin gåva livet ut.

 

*

 

Ibland går uppenbarelser, likt de Vassula tar emot, under namnet ”privatuppenbarelser”. Även om syftet med beteckningen är att skilja dessa från den ”offentliga uppenbarelsen” – Bibeln och Traditionen – är den ändå missvisande. Också i de fall det bara är en enskild person som tar emot en viss uppenbarelse är de ofta avsedda för hela kyrkans uppbyggelse. Det blir också tydligt när man ser vilken effekt Vassulas mission haft. Vi skall nu se närmare på den världsvida gemenskap som blivit frukten av denna enskilda uppenbarelse.


  1. Laurentin, Quand Dieu Fait Signe, min översättning från den engelska utgåvan When God Gives a sign, s.32
  2. http://www.tlig.org/sv/mission/meetings
  3. Michael O’Carrol, Vassula of the Sacred Hearts Passion, s. V (förordet)
  4. O’Carroll, ”Bearer of the Light. Vassula - Mediatrix of Divided Christians”, s.10 ff
  5. http://www.tlig.org/sv/spirituality/passion
  6. http://www.tlig.org/sv/testimonies
  7. http://www.tlig.org/sv/background/handwriting/
  8. Se t.ex. 3 dec 1988. Journalistens intervju finns på http://www.tlig.org/en/mission/reports/2016/manila-mar-2016/