Vassulas personliga relation till Sverige kan ha bidragit till att budskapen relativt snart kom hit. Det var en anställd vid den amerikanska ambassaden i Stockholm, Bob Carroll, som först introducerade dem för en grupp i Stockholm 1990, knappt fem år efter att det hela hade börjat i Bangladesh. Gruppen var aktiv från första början med att försöka dela dessa budskap med andra. Vassula bjöds in att tala i den katolska domkyrkan i Stockholm 1993, och hon talade också i Köpenhamn under samma resa.
För att bättre organisera översättandet och spridandet av budskapen i Sverige skapades 1995 en ideell förening, med samma namn som budskapen: ”Den ekumeniska föreningen Sant liv i Gud”. Samma år kopierades den första boken upp och Vassula bjöds in ännu en gång. Ett år senare kom hon tillbaka och besökte då också Göteborg och Lund.
Hur har budskapen tagits emot i Sverige? Jag kommer ofta att tänka på vad den indiske biskopen och jesuiten Felix Toppo berättade:
– Jag hade läst igenom alla budskapen utan att finna något fel i dem. Jag bjöd då in Vassula, och organiserade ett möte. Tiotusen personer kom.
Det lät så enkelt. Riktigt så enkelt har det nog inte varit när Vassula har bjudits in att tala i Sverige. Vid några tillfällen har det kommit 300 personer, ibland färre. Det beror nog inte bara på att Indien är mer tätbefolkat, och att en biskops offentliga inbjudan väger tungt. Det är tydligt att Sverige och Europa, till skillnad från t.ex. Indien och Afrika, är präglat av en rationalism som förpassar den andliga verkligheten ut i periferin. Inte utan anledning kallas rationalismen för ett ”dödligt gift” i budskapen. Detta märks också på den journalistiska bevakningen av Vassulas besök. I Sverige har den varit i det närmaste obefintlig, också från kristna media. I enstaka artiklar har hon behandlats men då mest som ett fenomen, medan själva innehållet i uppenbarelserna i stort sett har förbigåtts med ointresse. Vassula har berättat att det är likadant i hela Europa. I andra delar av världen är intresset desto större. Som en kontrast till Sverige kan man nämna de resor hon gjort till Kongo på senare år. Där möttes hon av ett stort pressuppbåd redan när hon klev ur flygplanet, och sedan likadant vid varje stopp hon gjorde på resan genom landet. Fotbollsarenor användes för att få plats med alla åhörare.
Det svenska ointresset till trots har budskapet kunnat spridas här också, och en blick på de vittnesbörd som finns från svenska läsare visar på djupgående erfarenheter.
Svenska vittnesbörd
Vi ett par tillfällen under åren har Vassula bett läsare sända in sina personliga vittnesbörd om sitt möte med budskapen. Vid det senaste tillfället, 2014, sändes ett fyrtiotal brev från svenska läsare in. Här följer utdrag ur några enstaka av dessa.
En kvinna skriver:
Nu fick jag mycket att ta igen. Jag läste alla böckerna Sant Liv i Gud. När Jesus säger till Vassula: ”ta nattvarden så ofta du kan” (19/8 1988), då går jag beslutsamt till kyrkan för att delta i mässan. Till min stora förvåning förstår jag orden och texterna på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Det är samma ord och uttryck som jag läst i TLIG-böckerna. Jag följer med i mässan på ett nytt och mera medvetet sätt. Jag kan säga amen och verkligen mena det. Mitt mångåriga sökande efter förståelsen av nattvarden fick till sist en väldigt fin förklaring, rakt in i själ och hjärta, tack vare Sant Liv i Gud. Jesus Kristus har blivit en älskad vän på vägen som lyser upp mitt liv. Jag läser Bibeln med större intresse och bättre förståelse än förut.
Psalmsång var förr besvärande, men Sant Liv i Gud har inneburit att jag finner glädje i att genom sången uttrycka min kärlek, lovprisning och tacksamhet till Gud. Jag har lärt mig att hedra heliga Jungfru Maria, Guds Moder, och även se Henne som min Moder som ber för mig. Äntligen, en himmelsk Moder, vad jag har längtat efter det och nu har jag fått det genom ett Sant Liv i Gud.
En annan person skriver:
På sensommaren 2013 meddelade min dåvarande hustru att hon ville skiljas. Detta kom som en chock för mig och jag gick in i en djup livskris med en depression som följd. Vassulas texter har under min svåra period betytt otroligt mycket för mig. Ibland har Budskapen varit det enda som burit mig igenom bottenlös förtvivlan, självmordstankar, ångest och depression.
Ett lite mer ovanligt inslag vid mötet med budskapen kommer från ett par i Malmö:
Min man gick in på Sant Liv i Gud:s hemsida. Där fick han höra en vidunderligt vacker musik med fantastiskt vackra variationer. Man kunde ej urskilja något instrument. Han ropade på mig och vi avnjöt tillsammans den vackra musiken, det var som himmelsk musik. Dagen därpå, då vi gick in på hemsidan igen, spelades inte musiken. Då vi ringde och frågade varför man tagit bort musiken fick vi svaret att där hade ALDRIG varit musik!! Vi kände då att detta måste vara äkta.
Budskapen har revolutionerat vårt andliga liv. Vi läser budskapen varje dag och vi har fått en djupare förståelse för bibeln.
Den svenska och de skandinaviska föreningarna har haft några större samlingar, eller retreater som de efter internationell förebild kallas. Man hade under flera år tänkt genomföra en retreat i Vadstena. Inte minst var det likheten mellan Vassula och Birgitta som motiverade dessa tankar. I juni 2014 kunde detta förverkligas, och Vassula själv var för första gången med. Inbjudan gick ut till hela Skandinavien, och runt 120 deltagare möttes på folkhögskolan, från Sverige, Danmark, Norge, Färöarna, Grönland, samt några mer långväga gäster.
Vassula i Vadstena klosterkyrka under en guidning av kyrkoherde Torbjörn Ahlund, flankerade av F. Nabil Mouannes och författaren.
En av dagarna höll Vassula ett tal i Vadstena klosterkyrka, vars arkitektur härrör från Birgittas uppenbarelser. Ett 50-tal syrisk-ortodoxa deltagare från församlingar kring Stockholm hade anslutit sig samma dag. En vacker mässa firades i Birgittas kyrka, en mässa jag särskilt minns. Det var en sällsam upplevelse där musikaliska uttryck från olika delar av kyrkan blandades, och där smaken av enhet genomsyrade gudstjänsten.
Övriga Norden
Den svenska föreningen var från början skandinavisk. I takt med att de som nåtts av budskapen blivit fler bildades först en dansk förening och så småningom också en norsk. När Vassula gjorde sin senaste resa på våra breddgrader besökte hon samtliga nordiska länder, inklusive Färöarna och Grönland.
På Island finns en grupp som redan 1993 försökte dela med sig av budskapen men inte lyckades då. När Vassula slutligen bjöds in att tala 2004 hade arrangörerna kontaktat en annonsbyrå som beslöt att satsa rejält på annonsering – utan att ta någonting betalt! Ägaren hade fått se en video med Vassula och blivit mycket tagen. Resultatet lät inte vänta på sig. Den lutherske biskopen Karl Sigurbjörnsson skrev efteråt:
Hon gav ett tal i Hallgrímskirkju, nationalhelgedomen, som var fylld till brädden av tysta förväntansfulla människor. Hennes nådegåva är Guds omsorg för sin kyrka, en förtröstansfull manifestation av tro. Kristi budskap till henne var uppmuntran att be för alla kristnas enhet. Att be för människor som söker tröst i Gud, så att de lutar sig mot honom och lyssnar till hans orubbliga hjärtslag av medkänsla.
Efter pensionering har biskop Karl varit med på flera pilgrimsresor med TLIG och jag har lärt känna honom som en mycket fin person. Att ha en luthersk biskop från Norden med i denna gemenskap är en gåva. Han har personliga kontakter in i Svenska kyrkan och förstår vår situation på ett annat sätt än många av de katolska och ortodoxa biskopar från olika delar av världen som är med.
*
Från denna biografiska beskrivning av Vassula och den gemenskap som uppstått kring hennes kallelse är det nu tid att närma oss det som är själva grunden till att hon har uppmärksammats: budskapen.