10 Profetior och varningar

TV-bilden sitter fortfarande kvar i minnet. Över hela världen ser folk det ofattbara när två flygplan avsiktligt körs rakt in i de två tornen i New York. När tornen rasar samman bildas ett väldigt moln av grus och betong som sprider sig runt det som nyss var platsen för skyskraporna. Bilderna spelas upp om och om igen.

Dagen efter kom ett brev. Någon hade känt igen detta som skedde och börjat söka i budskapen, och funnit följande:

Mina Ögon blickar ned på världen av idag, och rannsakar folk efter folk, granskar själ efter själ för att finna någon värme, någon givmildhet och någon kärlek, men mycket, mycket få åtnjuter Min välvilja; mycket få bryr sig om att leva ett heligt liv;
Jesus ändrade plötsligt tonfall och efter att ha väntat några sekunder sade Han med mycket allvarlig röst, som fyllde mig med bävan.
–jorden skall skaka och skälva –
och alla ondskans Torn skall störta samman i en hög av grus och begravas under syndens smuts! över er skall Himlarna skaka och jordens grundvalar skall bäva!

Brevskrivaren uppmanade oss att se på datumet: Vassula hade tagit emot detta den 11 september 1991. Exakt på dagen tio år före terrordådet.

Det finns många profetiska förutsägelser i budskapen. Somliga av dem har redan inträffat, andra återstår. Det som skedde denna dag var ändå något särskilt; en ny tid av oro inleddes i världen. Att inte bara beskrivningen utan också datumet ingår i denna profetiska förutsägelse har säkert ett skäl: datumet har blivit synonymt med händelsen, ”elfte september”.

Ytterligare en dag senare kom ett brev från Vassula[1]. Hon förnekade inte att det rörde sig om ett uppfyllande av detta budskap, men insåg samtidigt risken för spekulation och felaktiga anklagelser. Inte minst att de som drabbades skulle betraktas som mer skyldiga än någon annan, eller att terroristerna som utförde det hela skulle vara sända av Gud. Snarare talar hon om de som dog som offer för vår tids synder. Inte heller betyder uttrycket ”ondskans torn” (eng: ”all evil built into towers”) att just dessa två torn särskilt skulle representera ondskan. I en kommentar under budskapet hade hon skrivit: ”likt Babels torn”. Kanske kan man förstå det som att alla dessa skyskrapor som vissa länder tävlar om att bygga högst fyller samma symboliska funktion som Babels torn; ett uttryck för mänskligt högmod. ”Se vad vi kan!”

Vassula har alltid betonat att hon inte är någon domedagspredikant. Budskapet hon tar emot är en kallelse tillbaka till Guds faderliga kärlek. Självklart måste en faderlig kärlek också innebära varningar – det vore kärlekslöst att inte varna när en verklig fara närmar sig. På samma sätt som också Gamla testamentets profeter både är tröstande och hoppingivande, men också varnande.

I sitt brev förklarar hon hur vår tid beskrivits av Jesus. Ett antal teman tas upp, nämligen avfallet från tron, upprorets ande, om tidens slut, hur villoläror kommit in i kyrkan. Sist men inte minst också varningar om en eld som skall komma. Jag tar upp dessa i tur och ordning.

Tidens slut

Vassula beskriver hur vår generation har blivit kall gentemot Guds kärlek, och menar att det sker ett avfall från tron som aldrig förr. Visst har människor i alla tider tappat tron, men inte i den omfattning som sker idag. Detta gäller i synnerhet västvärlden. Redan tidigt i uppenbarelserna fick hon anvisat för sig att läsa 2 Thess 2, där Paulus talar om tidens slut och tecknen på den: avfallet från tron och upprorets ande.[2]

Denna Upprorets ande som ödelägger själen, sinnet och hjärtat, är Motståndaren som aposteln Paulus talade om; han som gör anspråk på att vara så mycket större än allt det som människor kallar ”gud”, så mycket större än någonting som tillbeds; han som säger: ”Jag vill utmana Auktoriteten” och så sätter de sig själva i Mitt ställe och utfärdar sin egen lag för att föra krig mot Min Lag och allt som kommer från Min Ande. (27 juni 1991)

I förhållande till en traditionell kristen tro och morallära är det ingen överdrift att tala om ett uppror. I synnerhet västvärlden gör sig skyldig till att vilja avlägsna allt kristet från det offentliga rummet och ersätta det med annat. Det gäller allt från julhälsningar – Merry Christmas byts ut till Happy Holidays – till förändrade lagar som strider mot Guds bud. Det är trots allt inte människan givet att ifrågasätta och ändra i det som Gud lagt ner som en grund i hela skapelsen.

Jag har mött folk från olika sammanhang som på allvar menar att vi, ofta grundat på samma skäl som ovan, befinner oss i tidens slut. Paulus talar i sitt brev om avfallet och laglöshetens människa som just tecken på tidens slut. I budskapen till Vassula förekommer det också vid ett flertal tillfällen.
Då kan man hävda, som det ofta görs, att folk i alla tider har menat sig känna igen tecknen som Bibeln talar om just i sin egen tid. Det är riktigt. Sannolikt är det Guds avsikt att man skall vara uppmärksam i varje tid, alltid vara beredd på Jesu återkomst.

Det är dock en viktig skillnad här. När Vassula talar om detta, liksom andra människor som tar emot uppenbarelser i vår tid, så grundar det sig på just uppenbarelse, inte på någon omvärldsanalys. Profeter har denna viktiga roll: att förmå oss att lyfta blicken lite högre, över det mest omedelbart tillgängliga i tiden. Gud sänder inte profeter för nöjes skull utan för att det verkligen behövs. Därför finns all anledning att lyssna.

När det i budskapen till Vassula talas om tidens slut, så är det en översättning av engelskans ’end of times’. ’Tiders slut’ ordagrant översatt. Vassula påpekar dock ofta att det inte är slutet på historien eller världens undergång som avses i dessa budskap. Det handlar istället om slutet på en tidsepok.[3] En epok som kännetecknats av människans alltmer avvisande hållning till Gud – upproret – vilket alltså lett till ett avfall från tron.

Älskade skapelse, du lever i Tidens Slut, Jag har varnat dig för att det i dessa tider kommer att finnas människor som hånler åt religion, undertrycker profetians Ande, förlöjligar visionärer, så att de kan följa sina egna bedrägliga och syndfulla läror. (27 sept 1988)

När denna tidsepok inleddes är inte så lätt att definiera. Företeelser som kritiseras i budskapen är t.ex. rationalism, positivism, naturalism – läror som har sina rötter några hundra år tillbaka i tiden. Dessa har det gemensamt att de inte räknar med en transcendent, eller andlig, verklighet. Man kanske kan karaktärisera denna tid som en epok när människan satt sig själv i centrum, gjort sig själv till gud, och en eventuell annan gud har hamnat i periferin.

I frågor om etiska och läromässiga bedömningar har människans subjektiva erfarenheter kommit att ersätta en mer objektiv grund. När detta som subjektivt erfars ändras med tiden ändras också etiken och läran. En traditionell kristen lära och etik har därför bit för bit förpassats till det ’omodernas land’ och förlöjligats. Det är väl ingen överdrift att påstå att vårt eget land är starkt präglat av detta tänkesätt.

När sådana tankemönster tränger sig in kyrkan görs det sällan rättframt utan snarare genom att, bit för bit, ifrågasätta den kristna trons grunder. Ett litet exempel är följande replik från filmen Da Vinci-koden: ”Skulle det vara så farligt om Jesus bara var en vanlig människa?” Ormens röst i lustgården känns igen: ”Skulle då Gud ha sagt…?” Djävulen talar inte direkt emot Guds ord, men sår tvivel, som sedan växer till otro.
När det i Vassulas uppenbarelser varnas för falska profeter så syftas det oftast på vissa nutida teologer, sådana som just ifrågasätter traditionell kristen tro. Fadern säger i ett budskap:

Dessa falska profeter har gjort en lögnare av Min Son, Jesus, och av evangelierna en ekande cymbal, tom av tomhet; de gjorde Mitt Ord till en öppen grav; så ta er till vara för dessa falska lärare. (13 dec 1992)

De teologer det handlar om är de som ifrågasätter Kristi gudomlighet och uppståndelse, och som en konsekvens också Kristi verkliga närvaro i eukaristin – Kristi ”eviga offer”. De målar upp en falsk bild av Kristus, för att tillfredsställa det mänskliga förnuftets begränsningar. De kallas i budskapen ”köpmän” därför att de bedriver byteshandel med sanningen.

Mina förtryckare tror nu att de har övertaget, och köpmännen tror att de skall kunna fortsätta sin köpenskap i Min Helgedom, men Jag säger dem: ”ni som har förvrängt er visdom och genom byteshandel ersatt Min Bild med en livlös bildstod, en falsk gud, en avgud, ni som arbetar för att upprätta denna vanhelgande skändlighet och avskaffa Mitt Eviga Offer, ni skall få tömma Min Rättvisas fulla bägare;” denna figur som bemålats i många olika färger, denna gestalt som dessa köpmän försöker få er att vörda och följa, är inte Jag; den är ett påfund av perverterad mänsklig skicklighet, den är en falsk ekumenik, den är ett trots mot allt som är heligt. (22 okt 1990)

Budskapen målar alltså upp en klart kritiskt bild av vår egen tid. I nästa kapitel, om en ny pingst, skall vi se att något gott är på gång också, ett förnyat utgjutande av den Helige Ande. Innan en sådan förnyelse kan äga rum måste något ske: en rening. Redan tidigt i budskapen talas det om en eld som skall drabba jorden. Det talas om den på två olika sätt. Det ena är en andlig händelse, det andra en fysisk.

Herrens dag

Den andliga eld det talas om kallas ibland ”Herrens Dag”. Den kan liknas vid den erfarenhet som många gjort, när en människa får se sitt liv i Guds ljus. Då avslöjas det hur vårt inre har dolt ondskan, fastän vi inte vetat om det. Språket i följande citat är bildligt, eller snarare andligt, menat:

Vad är Herrens Dag? De som har gjort och fortfarande gör uppror mot Mig, kommer att få smaka den Dagen med allt vad den för med sig; den skall komma över dessa överträdare lika plötsligt som en blixt, och liksom genom en fruktansvärd eld kommer de att förvandlas till mänskliga facklor; ja, jorden kommer att brinna, som du sade, och deras medvetande kommer att avslöjas för dem som en uppenbarelse; Min gudomliga eld skall förvandla det förhärdade hjärtat till ett milt hjärta på Min Dag. (1 juni 2002)

Jag har redan beskrivit tidigare hur Vassula själv fick gå igenom en sådan erfarenhet, och hon beskriver hur det brände som ”eld” i hennes inre. Samvetet dömer oss, och själen renas. Det är alltså något som i grunden tillhör det vanliga kristna livet, om än det kan uppträda med olika intensitet. Från en del budskap får man intrycket att en betydande del av mänskligheten kommer att få erfara detta.

Beskrivningen som Vassulas väninna Beatrice gör av denna erfarenhet tål att upprepas: ”Det är som att tända lampan i en lada och få syn på spindelnäten och råttorna. Antingen börjar man göra rent där eller så släcker man ljuset och vill inte veta av det.” Samma sak uttrycks i budskapen med en tydlig allusion till Uppenbarelseboken 6:15:

Då skall alla de jordiska härskarna, de höga herrarna och härförarna, de rika och de mäktiga, hela befolkningen, slavar som fria, fly till bergen för att gömma sig i hålor och bland klipporna; de skall säga till bergen och till klipporna, ”fall över oss och göm oss för Honom som sitter på Tronen och för Lammets vrede;” ty Min Stora Renings Dag kommer snart över er och vem kommer då att bestå? (3 mars 1992)

Det rör sig, enligt Vassula, inte om den slutgiltiga domens dag utan om en mindre ”domedag” före den egentliga domedagen. Språket som används är dock ett tydligt eskatologiskt[4] språk. Om jag förstår det rätt så är det ett yttersta försök från Gud att nå så många som möjligt med sin räddning.
Följande citat handlar också om denna rening, och innehåller en förvånande vändning:

Snart, mycket snart, skall Jag plötsligt öppna Min Himmelska Helgedom;[…] Jag skall låta din själ få se varje händelse under din livstid; Jag skall avslöja dem en efter en […] Om du då fortfarande lever och står upprätt, skall du för din inre syn se ett bländande Ljus, likt glittret från många ädelstenar;[…] Mitt i detta bländande ljus, kommer din själs ögon att se vad de en gång såg, under bråkdelen av en sekund, i samma ögonblick som du skapades…

De kommer att se:
Honom som först höll dig i Sina Händer;
De Ögon som såg dig först;
De kommer att se:
Händerna på Honom
som formade dig och välsignade dig ….
De kommer att se:
den Allra Ömmaste Fadern, er Skapare,
klädd i fruktansvärd glans
den Förste och den Siste,
Han som är, som var, och skall komma,
den Allsmäktige, Alfa och Omega;
Härskaren.
(15 sept 1991)

Elden

Om det ovan beskrivna utgör elden i en andliga bemärkelse så talar Vassula också om en eld som uppenbart är verklig. Vad det rent faktiskt rör sig om vet hon inte men varningarna för denna har funnits med från tidigt i budskapen. På årsdagen av uppenbarelsernas början, den 28 november 2009, fick Vassula följande bön från Fadern:

Tala till Mig, Vassula, på detta sätt:

Kärleksrike Fader,
låt inte Din vrede slå ner på detta släkte,
så att de allesammans förgås;
Låt inte Din hjord drabbas av ångest och nöd,
ty vattnen kommer att torka ut och naturen vissna;
allt kommer att gå under för Din vrede
utan att lämna något spår efter sig;

Din Andedräkts hetta kommer att antända jorden
och förvandla den till ödemark!
En stjärna kommer att synas vid horisonten;
Natten skall läggas öde och aska falla som snö om vintern,
så att Ditt folk täcks som vålnader;

Förbarma Dig över oss, Gud, och döm oss inte hårt;
Kom ihåg de hjärtan som gläder sig i Dig och Du i dem!
Kom ihåg Dina trogna
och låt inte Din Hand falla över oss med kraft,
Men lyft upp oss i Din Barmhärtighet,
och lägg Dina stadgar i varje hjärta.
Amen

Vassula skickar nästan aldrig ut budskapen direkt när hon tagit emot dem. Denna gång gjorde hon det, och skrev: ”Be denna bön!” Jag måste erkänna att både översättaren och jag, som skulle sända ut det i nyhetsbrevet, suckade litet. ”Måste det vara så allvarliga budskap? Det är så mycket trevligare när Jesus talar om sin kärlek och sina hoppfulla löften.” Lite motvilligt skickade jag ut det.

En dryg månad senare fick vi båda inse vår missbedömning när TV-nyheterna visade hur Haiti drabbats av en förödande jordbävning. Uppemot 85 000 människor miste livet, och skadorna var mycket omfattande. Ytterligare en dryg månad senare slog det till igen, denna gång i Chile. En jordbävning i havet med efterföljande tsunami dödade 500, skadade 12 000, gjorde 800 000 hemlösa och ställde till med skador på hundratusentals byggnader.

En liten parantes: när dessa händelser just hade inträffat var de i allas medvetande. Frågan är hur många som minns dessa katastrofer idag? Är vi inte lite som Farao som glömmer den ena katastrofen efter den andra och fortsätter som om inget hänt?

Orden från bönen, ”Natten skall läggas öde och aska falla som snö om vintern…”, blev konkret verklighet ytterligare två månader senare när hela Europas flygtrafik lamslogs i nästan en vecka av Eyjafjallajökulls utbrott. För dem som bodde i området runt vulkanen blev också fortsättningens ”…så att Ditt folk täcks som vålnader” en bisarr verklighet från bilder som publicerats.

Vassula återkom tre år senare i ett meddelande, den 11 februari 2013, med samma bön och en vädjan att vi skulle be den under resten av året. Vad som föranledde henne till denna uppmaning sades inte. Däremot kunde alla som fick meddelandet konstatera att det bara gick fyra dagar till nästa konkreta uppfyllelse av orden i bönen. Den 15 februari brakade en meteorit ner i Ryssland och på de många filmbilderna som fångat skeendet ser man det som sägs i bönen: ”En stjärna kommer att synas vid horisonten”.

Det sägs vara den största meteorit som kommit in jordens atmosfär sedan 1908, och den exploderade över staden Tjeljabinsk. Kraften som den släppte lös motsvarar mer än 30 Hiroshimabomber och orsakade en kraftig tryckvåg. Mer än 7000 byggnader i sex städer fick rutor och väggar krossade, och mycket annan materiell skada. Astronomerna hade uppsikt över en annan meteorit som låg farligt nära jordens bana just de dagarna, men meteoriten över Tjeljabinsk dök upp helt oväntat. Vassula skrev samma dag:

Förstår ni varför vi måste be bönen? Se vad som hände i Ryssland! Denna bön måste fortsätta att bedjas.

Runt 1500 personer skadades, mest av glassplitter, men ingen dog. Var det bönen som hjälpte? Jag tillåter mig att tro det. Det kunde ha blivit väldigt mycket värre. Därmed har jag också sagt något om vad jag tror att vi faktiskt kan göra, medvetna om dessa profetiska varningar: be och göra gott! Det gör skillnad för det sätt på vilket olyckor som Gud varnar för kommer att drabba.

Jag nämner alla dessa händelser för att visa på att de varningar som Jesus ger i budskapen till Vassula inte går att vifta bort hur som helst. Om många saker redan gått i uppfyllelse – och det finns fler än de ovan nämnda –  så gäller det sannolikt också de som ännu inte gjort det. Både varningar och löften.

Vad som avses med den eld Vassula fått veta skall  komma är alltså inte helt tydligt. Det enda som är tydligt är att de varningar som redan inträffat bara utgör en försmak av detta, och att många kommer att drabbas.

Vassula nämnde i sitt brev efter den 11 september 2001 att även andra nutida uppenbarelser talar om samma skeenden. De främsta av dessa uppenbarelser sträcker sig från tidigt 1900-tal fram till idag och är inte särskilt kända i vårt land utanför den katolska kyrkan. En som arbetat mycket med att undersöka dem är Edward O’Connor, präst och under drygt 40 år professor i katolsk teologi vid Notre Dame-universitetet i USA. I sin bok Listen to My Prophets – Divine Mercy and Divine Justice sammanställer han många av dessa. Det är i stort sett samma skeenden, med både varningar och löften, som beskrivs i dessa som i Vassulas uppenbarelser.

Straffar Gud?

I en bok om den heliga Birgitta skriver Ingvar Fogelqvist om en av hennes uppenbarelser som talar om ett konkret Guds straff, och säger: ”Denna uppenbarelse är från 1345. Några år senare slog digerdöden till i Sverige.”[5] Moderna beräkningar visar att i genomsnitt var tredje person i Europa dödades av den sjukdomen. Det är alltså inte omöjligt att finna paralleller i historien till dagens profetiska uppenbarelser.

Ska vi förstå det som profeterna varnar för som Guds straff? Det beror på vad man lägger i den betydelsen. Gud finner inget behag i att straffa, och behöver det i en mening inte heller. Synden straffar sig själv, som det heter i ordspråket. I ett budskap beskrivs det på följande sätt:

Allt som kommer från jorden återvänder till jorden. (9 sep 1992)

”Vi förintar oss själva genom vår avfällighet”, skriver Vassula i kommentaren till detta budskap. Hon menar att det som sker i vår tid och det som budskapen varnar för är naturliga konsekvenser av människans bortvändhet från Gud. Erfarenheten visar att om en  människa aldrig får bära konsekvenserna av sina handlingar mognar hon aldrig. Samma sak kan man kanske säga om mänskligheten som sådan. Den ondska som kommer från jorden återvänder till jorden men det är inte alltid de ’särskilt skyldiga’ som drabbas. God som ond får lida för den ondska som vi alla, mer eller mindre, gör oss skyldiga till.

 

*

Profeterna är av yttersta betydelse, inte minst när Kyrkan och världen är i kris. Utan dessa skulle vi vara hänvisade till vår begränsade förmåga att analysera historien och vår egen tid för att kunna dra slutsatser om framtiden. När Gud, genom den profetiska karisman, låter oss få del av framtiden är det inte för att tillfredsställa vår nyfikenhet. Vi får dessa inblickar för att vi skall veta hur vi skall agera i den innevarande tiden. Det profetiska elementet utgör, för att tala med Joseph Ratzinger, en väsentlig del av ”hoppets struktur” i Kyrkan. Profeterna behövs för att vittna om Guds löften: något nytt skall komma, skapelsen skall bli återupprättad.


  1. Återfinns på http://www.slig.se vid budskapet den 11 sept 1991
  2. I Bibel 2000 översätts det med 'laglöshetens människa'.
  3. Läs mer om de eskatologiska tankarna i Vassulas svar till Troskongregationen, fråga 4. Se källförteckningen i slutet på boken.
  4. Eskatologi – läran om de yttersta tingen.
  5. Fogelqvist, Apostasy and Reform in the Revelations of St. Birgitta, s. 112