En grundförutsättning för att människan skall hamna i rätt relation till Gud är barnaskapet. Jesus påminner oss här att vi behöver förbli barn till den Himmelske Fadern.

Välsignade är Mina små själar, till sådana hyser Jag en särskild kärlek; förbli små och enkla, försök aldrig att vara någonting; förbli små så att ni kan krypa in i Mitt Heliga Hjärtas djup; var som små barn, med ett barns Tro, för detta är vad som behagar Min Fader. (17 jan 1989)

Ett skäl till varför människor ibland undviker Gud är att man känner sig ovärdig eller halvhjärtad. Att man vill ’bättra på sig’ lite innan man ser Gud i ögonen. Om detta säger Jesus i budskapen:

Ge Mig din kärlek, och även om den ibland är ljum, så skall Jag ta emot den; ge Mig din kärlek och Jag skall fullkomna den i Min Gudomlighet; kom till Mig som nu, utan egenintressen och ge Mig din kärlek; vänta inte på att bli fullkomlig för att kunna ge Mig din kärlek, vänta inte på att bli ett helgon för att ge Mig din kärlek; kom som du är, med alla dina brister, så skall Jag i Min Renhet förvandla din kärlek till en ren kärlek, som återspeglas på dig ovanifrån; lilla själ, Jag skall försköna allt som du ger Mig, så kom till Mig som du är och ge Mig din kärlek, denna kärlek som saknas bland så många! (19 aug 1988)

Gud älskar oss. Och som varje person som ger av sin kärlek så önskar Gud att få kärlek tillbaka. Vår tid, som i budskapen beskrivs som den tid när ”kärleken har kallnat hos de flesta”, lämnar ofta denna Guds kärlek utan gensvar:

Idag är Mina Läppar spruckna av törst efter kärlek, Jag behöver kärlek från er, Jag törstar efter kärlek, Jag törstar efter kärlek … hur längtar inte Mitt Heliga Hjärta efter att lära er att älska Mig! (17 jan 1989)

Bönen

Enligt budskapen ovan skulle ingen människa behöva oroa sig över att besvära Gud med sin närvaro, sina behov eller sina böner. Jag minns hur Vassula en gång berättade att om vi kunde se Gud när vi ber ur djupet av vårt hjärta så skulle vi se någon som hade sitt öra alldeles intill vår mun, och som längtade efter att höra varje stavelse från oss. Detta återfinns också i följande budskap som gärna kan läsas när det känns trögt att gå till kyrkan. Det finns någon där som väntar och längtar.

Jesus?
Jag är; frid vare med dig; Vassula, låt mig i morgon få höra ljudet av dina steg i Min Kyrka; Jag skall otåligt vänta på dig; … väntar du lika otåligt som Jag på den stund då Jag skall förenas med dig? Vassula, Jag älskar dig; är du fortfarande villig att svara Mig?
Ja, Herre. Jag ska gå till den Grekiska Kyrkan men jag har alltid svårigheter med språket. Jag kan knappt följa med i vad prästen säger.
Men Jag är där och Jag lyssnar till ditt hjärta; tala till Mig … kom, lyssna på det här: anta att du skulle gå och besöka en vän som ivrigt väntar på att få träffa dig; skulle du, när du möter din vän, vara stel och reserverad? eller skulle du gå fram till henne och med värme hälsa henne med en kyss? skulle ni inte efter detta sitta ner och tala med varandra? eller skulle ni sitta tysta? ni skulle naturligtvis tala med varandra! det är på detta sätt Jag vill att du skall vara med Mig, när du kommer för att besöka Mig i Mitt Hus; Jag vill känna ditt hjärta jubla var gång du möter Mig, Jag vill höra ditt hjärta tala med Mig, att tala med Mig, er Gud, är att be; Mitt Öra skall då vara nära dina läppar och Jag skall ta emot varje ord som droppar av honung;
dotter, därefter kommer Mitt stora ögonblick, det ögonblick Jag så mycket ser fram emot, den stund då Jag på Golgata utgav Mig Själv för er, den Heliga Stunden för Mitt Offer, er frälsnings Heliga Stund, den Heliga Stund då Jag förenas med er; Jag skall vänta på er […] för att ni skall äta Mig och dricka Mig; Jag välsignar dig, Mitt barn; neka Mig inte dessa ögonblick av kärlek, dessa ögonblick av Helig Kommunion;
Min Herre, lovad vare Herren, ära vare Gud, välsignad vare Herren! (12 maj 1990)

Omvänt kan man kanske säga att tomma ord inte når långt. Vassula inledde en gång en bön just så, och fick till svar: ”Vassula, tomma ord gör ditt rop meningslöst”. Hon skrev då:

Jag insåg mitt fel. Jag hade bett utan kärlek, utan tanke, utan verklig inlevelse. När jag sedan upprepade det, menade jag verkligen varje ord och lyfte min själ till Honom.

Jesus svarade:

Kom med ditt rop till Mig och känn Mig som du gjorde nu; Jag, Gud, känner; Jag känner allt; genom ditt rop måste Jag få kärlek som kommer ur djupet av din själ, som visar att du behöver Mig, älskar Mig, menar varje ord du säger; Jag, Gud, existerar och Jag känner; böner som är tomma ord kunde lika gärna förbli begravda; tomma ord är rop som mullrar ur gravar; kom ihåg, Jag finns till och känner; Jag önskar att alla Mina barn strävar efter att ge Mig glädje. (30 sept 1986)

Att säga att det förekommer uppmaningar till bön i budskapen är en underdrift; läsaren påminns ständigt om detta. Bönen behöver vara livsnerven i den troendes liv. Vassula har fått talrika böner dikterade för sig, ibland med uppmaningen: ”Be nu, jag lyssnar”. Samma löfte gäller också våra kända böner:

Vill ni nu be Fader Vår? Jag lyssnar … och Jag lovar er, att Mitt Rike skall komma och Min Vilja skall ske på jorden såsom i Himmelen. (29 mars 1989)

Det är inte utan att dessa små ord, ”jag lyssnar”, känns viktiga. Alla böner och sånger, alla ord vi använder i gudstjänsten har en mottagare som säger: ”jag lyssnar”. Samma sak gäller också den bön som är utan ord. När Jesus skulle undervisa Vassula om det som Paulus uppmanar till, att ”be ständigt,”^[1] förstod hon inte hur det skulle gå till. Hon måste ju köra bil, handla, ta hand om hushållet. Hur skulle hon då kunna be hela tiden? Jesus svarade:

Jag menar inte att ni skall ligga på knä timmar i sträck, nej; men bara genom att komma ihåg Min Närvaro kommer ni att vara i ständig bön. (16 dec 1988)

Ett väldigt enkelt, men genialt, sätt att göra detta fick Vassula lära sig i början när Jesus sade: ”Använd orden ’Vi, Oss’!” Istället för att säga: ”Jag skall gå till min vän” så får man säga: ”Låt oss gå till…”, ”låt oss göra…”. Inkludera Gud i allt man gör. Jesus avslutar därefter många av budskapen just med dessa ord, som en avslutande undran och påminnelse: ”Vi – Oss?”

Man kan säga att det i budskapen finns en förväntan på ett aktivt kristet liv. Just följande budskap är riktat till munkarna i ett kapucinerkloster, som har mycket tid avsatt för bön, men innehållet är i grunden samma för alla.

Jag önskar att ni fastar och gör bot; Jag önskar att ni tar emot Min Heliga Eukaristi så ofta ni kan; Jag önskar att ni går till bikt åtminstone en gång i månaden; Jag önskar att ni dagligen läser ett stycke ur Skriften; Jag önskar att ni gottgör för andra genom försakelser; Jag önskar att ni skall be Rosenkransen; Mitt mål är att föra er tillbaka till gudomlighet och till att leva heligt för Jag är Helig; detta är Mina Föreskrifter; Jag önskar er dagliga överlåtelse. (9 feb 1990)

Som småbarnsförälder får jag anpassa mig efter den tid som står till buds. Hur mycket var och en har möjlighet att göra varierar efter omständigheterna, och man gör så gott man kan. Om allt som Gud ber oss om i budskapen gäller följande, som upprepas vid flera tillfällen:

Mitt barn, gör ditt bästa så skall Jag göra resten. (7 nov 1990)

Förvandling

Gud älskar oss kravlöst, men har höga förväntningar på oss. Han vill vår växt och mognad och ställer därför ’krav’. Det talas en hel del i budskapen, inte bara om vad den kristne bör göra för att växa, utan också om hur Gud kan förvandla oss om vi tillåter Honom att göra det. Det ord som ofta används i sammanhanget är transfigure, samma ord som används om Kristi förklaring då han förvandlades inför sina lärjungar. Följande stycke läser Vassula ofta upp på sina möten:

Tillåt Min Helige Ande att förvandla din själ till ett Eden där Jag kan finna vila i dig;
Tillåt Min Helige Ande att förvandla din själ till ett palats där Jag kan vara Kung och regera över dig;
Tillåt Min Helige Ande att förvandla din själ till en himmel där Jag kan bli förhärligad.^[2]

Ordet ”tillåt” är ett nyckelord. Jesus använder det ofta, som när Vassula skall ta emot budskap då Han säger: ”Tillåt Mig att använda din hand”. Det är alltid en respekt för den fria viljan. Det gäller också vår vilja att hålla Guds bud.

Jag har skapat er och givit er friheten att fatta era egna beslut; att vara Mig trogen och hålla Mina Bud står i er makt. (7 dec 1989)

Lika storlagen som Skaparens respekt för varje människas fria vilja är, lika stort och häpnadsväckande tycker jag att det är att få höra Gud säga i budskapen: ”Jag är intresserad av din åsikt”. Hur kan den Allsmäktige vara intresserad av vad jag tycker och tänker? Men det verkar vara just så.

Jag har undervisat er alla och påmint er om vad Jag alltid har sagt: att Jag inte bara är er själs Suveräne Herre, utan också er Vän, och Jag ger er tillträde till Mina Gårdar där ni kan gå in och ut, uttrycka er och ge Mig er mening, ja till och med regera med Mig. (7 aug 2002)

Att detta och liknande budskap dyker upp först när det gått mer än femton år efter Vassulas omvändelse är kanske inte så överraskande. Att ”regera med Gud” uppfattar jag som en del av vår bön , dvs att vi inför Gud talar om hur vi tycker att saker och ting i tillvaron borde vara. Så förstår åtminstone jag detta. Men då behöver vår bön vara i linje med Guds vilja, och det tar tid för en människa att formas dithän. Gud kan inte ge oss allt som vårt ego ber om. Vi måste, som Kristus säger i budskapen,

…dö bort från ert eget jag och låt ert hjärta vägledas av Anden så skall Anden föra er till Sanningen. (10 okt 1989)

Bekymmerslöshet

”Gör er inga bekymmer”, säger Jesus i Matteusevangeliets bergspredikan. Det finns en liten pärla också i budskapen på detta tema, en kort dialog mellan Vassula och Kristus:

–Min fråga till dig är: ”vill du behaga Mig, din Gud och vara som en lilja?”
–Vad kan en enkel lilja göra för Dig? (Hans fråga förvånade mig)
–En lilja bekymrar sig inte för morgondagen; var dag har nog av sina egna bekymmer. Kan du med alla dina bekymmer ändra något på egen hand? Följ de planer Jag har gjort upp för dig och lita helt på Mig! Vill du vara som en lilja?
–Om detta är vad som behagar Dig, ja.
–Glöm dig själv i Min Famn; dö från dig själv och försaka dig själv så att du kan bära Mitt Kors tillsammans med Mig. (1 nov 1996)

Kristus vill inte att vi skall oroas eller bekymras. När Vassula vid något tillfälle oroade sig för kommande möten var det som om hon ville kika över Jesu axel istället för att följa bakom, i Hans tempo.

– Se inte över Min axel, på vad som skall komma; se vad denna dag erbjuder dig;
– Herre, är det fel att planera?
– Jag har sagt att ni inte skall oroa er för morgondagen; bekymra er inte, lita på Mig; […] älskade, Jag säger dig detta: för varje steg du vill ta, kom först till Mig, kom och rådfråga Mig, be till Rådets och Vägledningens Helige Ande; och Jag menar varje steg, allt du vill företa dig, kom till Mig först, Jag skall leda dig; planera aldrig någonsin på egen hand. (27 dec 1988)

Att älska Gud innebär en innerlig och längtansfull relation till vår himmelske Fader. Också känslorna har sin plats där. Att älska Gud innebär dessutom att hålla Hans bud. Vare sig vi tycker om dem eller ej finns de där. Vi är givna frihet att följa dem – eller inte – och vårt val får konsekvenser. Vi behöver komma ihåg: Gud är helig. Att falla på knä inför Gud är också ett sätt att närma sig den Helige, att visa Honom vördnad och fruktan. Gud sätter gränser för tillvaron, gränser för vårt beteende. Passerar man dem får det konsekvenser. Därför varnar Gud för att inte ta lätt på synden. Det heter i Jesus Syraks vishet 16:11-12:

Hos Herren finns barmhärtighet men också vrede. Han är en förlåtande härskare men kan ge vreden fritt lopp. Hans straff är lika väldigt som hans barmhärtighet.

En av mina tidiga erfarenheter när jag läste i budskapen var hur upplevelsen av skillnaden i karaktär mellan Gamla och Nya testamentet sakta försvann. Inte så få människor upplever hur Gud i Nya testamentet är kärleksfull och förlåtande, medan Gamla testamentet målar upp en mer sträng och lagfylld bild. Dessa olika sidor smälter i budskapen samman, och har därefter präglat åtminstone min läsning av hela Bibeln.

 

*

 

Vill man läsa något av hur vår tid ser ut från Guds perspektiv i dessa uppenbarelser kan man gärna läsa budskapet daterat 5-29 augusti 1990, där vår tids brott mot de tio budorden pekas ut. I ett av de följande kapitlen skall vi också se mer på vår egen tid och vilka konsekvenser våra brott mot Guds vilja får. Innan dess behöver vi bara kort närma oss ett tema som redan skymtat fram, ett tema som gett titel åt Vassulas självbiografiska bok: Himmelen finns på riktigt, men också helvetet.

---